Fender rörförstärkare: Blues Junior, Deluxe Reverb, Hot Rod

Om jag räknar de förstärkare jag burit in på scener från Kiruna till Sundsvall är Fenders combos i klar majoritet. Hot Rod Deluxe på nästan varje backline, Deluxe Reverb hos dem som bryr sig om rena ljud, Blues Junior i bagaget hos den som tar bussen till spelningen. De tre delar familjedrag, men de är inte utbytbara. Här är hur jag ser på dem efter många år av att ha reparerat och rullat dem.

Blues Junior: 15 watt, en tiotums högtalare

Blues Junior är den lilla. Två EL84-rör i slutsteget, en tiotums högtalare, fjäderreverb, master och en Fat-knapp som ger lite mer mellanregister. Den väger under tretton kilo och står på en stol i replokalen. Rent är den fin upp till ungefär hälften av volymen, sedan börjar den bryta på ett sätt som är sött och lite luddigt, mer brittiskt än de större syskonen tack vare EL84-rören.

Hemma är den för högljudd om du vill ha den där brytningen. I replokal med en måttlig trummis räcker den om du kör den med en overdrivepedal framför. På scen behöver den mikas, annars försvinner den. Jag har sett många spela en hel klubbkväll med bara Blues Junior och en pedal, och det låter alldeles utmärkt.

Deluxe Reverb: den rena referensen

Deluxe Reverb är 22 watt med två 6V6-rör och en tolvtums högtalare. Det är förstärkaren som definierat “Fender clean” i sextio år. Reverb och tremolo från fjäder och rör, två kanaler, ingen mastervolym. Ren upp till ungefär fyra på volymratten, sedan en mjuk brytning som bluesspelare betalar mycket för. Problemet är att fyra på en Deluxe Reverb är för högt hemma och för lågt på en rockscen. Den lever bäst i replokalen och på klubbar där den mikas.

Tone Master Deluxe Reverb är den digitala versionen: samma utseende, samma högtalare, men en modelingplattform i stället för rör. Den har en dämpning i sex steg på baksidan, en balanserad utgång med högtalarsimulering och väger tio kilo mindre. Jag var skeptisk, sedan gjorde jag ett blindtest i verkstaden med tre elever. Ingen träffade rätt varje gång. Ska du ha ljudet hemma och på scen, med samma inställning, är Tone Master det praktiska valet. Ska du ha ett objekt som åldras med dig, köp rören.

Hot Rod Deluxe: arbetshästen på backlinen

Hot Rod Deluxe är 40 watt, två 6L6-rör, tolvtums högtalare, tre lägen (Clean, Drive, More Drive) och mastervolym. Det är den vanligaste hyrförstärkaren i Sverige av en anledning: den är hög, tålig och rent ljud finns i mängder. Drive-kanalerna är det få som älskar, de låter lite hårda och brummiga. De flesta jag känner kör den ren och lägger dist från pedalbordet, se vår genomgång av effektpedaler för elgitarr för hur man bygger det.

Volymratten är dess svaga punkt: mellan ett och två händer nästan allt, sedan blir det bara högre. Ett vanligt fix är att byta volympotten till en med annan kurva, det tar en kvart. Hot Rod Deluxe är för mycket förstärkare hemma, lagom i replokal och tillräcklig på de flesta scener utan mik.

Rörskötsel utan mystik

Förrör (12AX7) håller i många år och byts när de börjar mikrofonera eller brusa. Slutrör byts när ljudet blir platt, när de glöder ojämnt eller efter ett par tusen timmar. Köp matchade par och låt någon ställa bias om förstärkaren har det justerbart, det har Hot Rod och Deluxe Reverb, inte Blues Junior. Låt förstärkaren stå på standby en minut innan du spelar och låt den svalna innan du lyfter in den i en bil i minusgrader. Kall lödning och lösa rörhållare är mitt vanligaste reparationsjobb på dessa tre, och vinterfrakt är orsaken oftare än slitage.

Har du någon av dem redan: byt högtalaren om du vill ha mer botten och mindre spets, det är den största enskilda förbättringen på alla tre. Och jämför dem gärna sida vid sida i våra förstärkartester innan du bestämmer vilken som ska följa med till nästa spelning.