ElgitarrtestEffektpedaler för elgitarr: komplett guide till gitarreffekter
Ett pedalbord är det första jag kollar när en gitarrist på turné säger att “det låter konstigt ikväll”. Nio gånger av tio är felet där: en kabel, en pedal i fel ordning, eller ett nätaggregat som brummar. Jag har byggt och felsökt fler pedalbord än jag kan räkna, och det här är vad jag önskar att någon sagt till mig innan jag köpte min första distpedal på gymnasiet.
Familjerna av gitarreffekter
Förvrängning kommer i tre grader. Overdrive är den mjukaste, den härmar en rörförstärkare som körs hårt och blir renare när du drar ner gitarrens volym. Distortion är hårdare och mer komprimerad, tonen förändras mindre av hur du slår an. Fuzz är det extrema, en sågtandad signal som kan låta som en trasig högtalare eller en synt, och som beter sig underligt ihop med vissa buffrar.
Modulation är effekter som rör på ljudet: chorus (dubblering som svävar), phaser (ett svepande filter), flanger (ett metalliskt sus), tremolo (volymen pulserar) och vibrato (tonhöjden vaggar). Delay är ekon, från en kort slapback till långa rytmiska upprepningar. Reverb är rumsklang, allt från en fjäder i förstärkaren till en katedral.
Sedan har vi de som formar snarare än färgar: kompressor jämnar ut dynamiken och ger sustain, EQ höjer eller sänker frekvensband, wah är ett filter du styr med foten, volympedal, och stämpedal. Stämpedalen är den enda som verkligen alla behöver.
Ordningen i signalkedjan
Det finns ingen lag, men det finns en ordning som fungerar för de flesta och som du kan avvika från med flit. Från gitarren: stämpedal, wah, kompressor, overdrive och distortion, modulation, delay, reverb, och sist till förstärkaren. Logiken är att förvrängning vill ha en ren signal in, och att ekon och rumsklang vill komma sist så att de inte förvrängs. Byter du plats på delay och dist får du ekon som blir smutsigare för varje upprepning, vilket är ett ljud i sig, det är så många shoegaze-gitarrister gör.
Har du en förstärkare med effektloop hör modulation, delay och reverb hemma där, efter förstärkarens egen dist. Utan loop går allt framför, och då är det bättre att låta förstärkaren vara ren och ta all förvrängning från pedaler. Fuzz, om du har en, ska sitta först i kedjan efter stämpedalen, annars beter den sig annorlunda på grund av ingångsimpedansen.
Pedalbord, kablar och strömförsörjning
Brum kommer nästan alltid från strömmen. Ett daisy chain-aggregat med en kabel till flera pedaler fungerar för tre eller fyra analoga pedaler. Så fort du lägger till en digital delay eller reverb behöver den en egen isolerad utgång, annars hör du ett vinande som följer med när du tänder skärmen. Ett aggregat med isolerade utgångar och tillräckligt med milliampere per uttag är den bästa investeringen du gör efter pedalerna. Läs strömbehovet på varje pedal och räkna ihop.
Patchkablar ska vara korta, och du ska ha en reservkabel i väskan. Fäst pedalerna med kardborre och lämna plats för nästa köp. Testa hela kedjan i replokalen innan du testar den på scen, i replokalen kan du sitta på golvet en timme, på scen har du sju minuter innan publiken tröttnar.
Kall replokal och turnébuss: kondensatorer och batterier gillar inte minusgrader. Låt pedalbordet stå inne en stund innan du kopplar in.
Var du ska börja
En overdrive. Den lär dig mer om din förstärkare och din spelstil än någon annan pedal, för att den reagerar på hur du spelar. Sedan en delay, för att den gör dina rena ljud större direkt. Sedan reverb om förstärkaren saknar det. Modulation kan vänta tills du vet vilken låt som behöver det. Har du bara en övningsförstärkare med inbyggda effekter räcker den ofta ett år innan pedaler ens behövs.
Skaffa också stämpedalen tidigt, det är svårt att argumentera mot att kunna stämma tyst mellan låtarna. Bläddra bland pedalerna vi provat med ordningen ovan i bakhuvudet och köp en i taget, i den ordningen. Kedjan du bygger så blir en du förstår, och det märks i ljudet.