Strandberg Boden Standard N2.7 Black

Test av Strandberg Boden Standard N2.7 Black

Strandberg Boden Standard N2.7 Black är en sjusträngad, huvudlös elgitarr med flerskalig mensur. Det är en tydligt specialiserad modell för den som redan vet att formatet passar. Priset är 23 090, och förväntningarna på både spelkänsla och utförande är därför höga. I spel ger gitarren ett överlag starkt intryck: den är lätt, bekväm att hålla och förvånansvärt smidig för att vara en sjusträngare.

Kroppen är av lind och har matt svart finish. Hals och greppbräda är av rostad lönn. Konstruktionen är bultad, med förstärkningar av valnöt och titan i halsen. Gitarren har 24 band av rostfritt stål, gröna självlysande markeringar i greppbrädan och längs halsens sida samt en skallängd som varierar från 648 till 667 millimeter. Den längre mensuren vid de grövre strängarna ger stöd åt den låga stämningen utan att göra instrumentet svårspelat.

Spelkänsla och ergonomi

Den huvudlösa konstruktionen märks direkt när gitarren placeras i knät. Den ligger stadigt i en upprätt spelposition och drar inte nedåt vid huvudet, något som kan bli tydligt när man byter från en V-formad gitarr. Den låga vikten bidrar också till att instrumentet känns mindre klumpigt än många andra sjusträngare. För den som spelar sittande med gitarren ganska rakt framför sig är formen särskilt lyckad.

De vinklade banden ser mer dramatiska ut än de känns. Jag behövde inte lägga någon längre omställningstid på dem, även med mindre händer. Skillnaden mellan skalorna märks främst genom att de lägre strängarna får en längre mensur, medan greppen och förflyttningarna över greppbrädan känns naturliga. Gitarren ger fortfarande en tydlig känsla av att ha en extra sträng, men halsen upplevs inte bred och otymplig.

Halsprofilen, Strandbergs patenterade EndurNeck, är kantigare och mer asymmetrisk än en vanlig rund hals. Första intrycket kan därför vara ovant. Efter en kort stund blev formen lättare att förstå: den erbjuder mer yta att greppa kring vid de lägre banden och låter handen hamna i en bekvämare vinkel högre upp. Påståendet att profilen motverkar trötthet går inte att slå fast för alla spelare, men halsen är lätt att spela på och fungerar väl för både riff och solospel.

Ljud och reglage

Gitarren har två Seymour Duncan-mickar av humbuckertyp: Pegasus vid stallet och Sentient vid halsen. De ger ett rent, tydligt och relativt neutralt grundljud. Tonen håller ihop väl på de lägre strängarna, och mickarna svarar bra på förstärkare och effekter. Jag upplever inte det tunnare ljud som ibland förknippas med huvudlösa gitarrer. Även utan förstärkare känns kroppen resonant när man spelar, och vibrationerna går tydligt genom instrumentet.

Reglagen består av volym och ton samt en femlägesomkopplare. Gitarren har ingen svajfunktion. I stället sitter ett fast.strandberg* EGS Arc-stall tillsammans med låsbara stränglås och stämskruvar av modellen EGS Rev 7. Hårdvaran är svart. Strängarna är i dimensionerna 0,0095 till 0,064 tum, en uppsättning som passar instrumentets sjusträngade upplägg.

Finish och praktiska brister

Utförandet håller inte helt samma nivå som spelkänslan. På testexemplaret satt tonratten löst och lossnade när gitarren packades upp. Den gick att dra åt, men verktygen som följde med passade inte, så det krävdes en liten insexnyckel. Ratten känns dessutom klibbig och ger ett enklare intryck än volymratten.

Några bandkanter känns vassa, och vissa band verkar sticka ut en aning. Det märks när handen glider längs greppbrädans kant och kan göra kanten ojämn vid solospel. Stämskruvarna vid stallet går också olika trögt. De sitter fast och gitarren stämmer inte om sig av det, men motståndet känns ojämnt. Inget av detta förstör spelupplevelsen, men bristerna är svåra att bortse från med tanke på priset.

Den medföljande spelväskan är smidig att bära, men sitter snävt. Vid stängning av dragkedjan behöver man vara uppmärksam så att gitarren inte repas. En hård väska ingår inte. För transport fungerar väskan, men passformen kunde ha varit mer generös.

Omdöme

Strandberg Boden Standard N2.7 Black passar spelare som vill ha en lätt och ergonomisk sjusträngare med huvudlös konstruktion och flerskalig mensur. Den är snabb att vänja sig vid, ligger stadigt i knät och levererar ett tydligt ljud som fungerar väl med förstärkare och effekter. Halsprofilen kräver viss öppenhet för en kantigare form, men den är bekväm i praktiken.

De mindre kvalitetsbristerna, särskilt den lösa tonratten och de ojämna bandkanterna, drar ned helhetsintrycket. De väger ändå inte tyngre än gitarrens goda spelbarhet och låga vikt. För rätt spelare är det här en väl genomtänkt sjusträngare, men utförandet borde vara jämnare i den här prisklassen.