Yamaha Pacifica Std+12 Spk Blue MF

Yamaha Pacifica Std+12 Spk Blue MF i test

Yamaha Pacifica Std+12 Spk Blue MF är en elgitarr med kropp av al, hals och greppbräda av lönn samt en gnistrande blå högglansfinish. Kombinationen ger ett tydligt visuellt uttryck. Den ljusa halsen sticker ut mot det elektriskt blå, och de diskreta ådringarna i lönnen syns genom den matta halsfinishen. På exemplaret jag provade var ytfinishen jämn och utan synliga fel. Gitarren levererades färdigjusterad och spelbar direkt ur väskan.

Modellen började säljas i januari 2024. Den har 22 band av rostfritt stål, en skallängd på 648 mm och en sadelbredd på 42 mm. Greppbrädans radie är 350 mm, ungefär 13,75 tum. Halsen sitter fastskruvad i kroppen, och den satinmatta polyuretanfinishen gör baksidan behaglig att greppa. Handen glider lätt när man flyttar mellan positionerna. För den som föredrar en blank och klibbigare hals kan känslan vara ovant torr, men för mig är den matta ytan en tydlig fördel.

Mikrofoner och ljudmöjligheter

Mikrofonuppsättningen består av två Reflectone HS7n-mikrofoner med enkel spole, placerade vid halsen och i mitten, samt en Reflectone HH7b dubbelspolemikrofon vid stallet. En femlägesomkopplare väljer mellan grundkombinationerna. Tonkontrollen har en tryck- och dragfunktion som delar dubbelspolemikrofonen till en enkel spole. Tillsammans ger reglagen sju användbara mikrofonval, och skillnaderna mellan lägena går tydligt att höra.

Ljudet är klart och jämnt fördelat över registret. Mikrofonerna lutar åt det ljusa hållet, med tydlig separation mellan strängarna och utan överdrivet bastryck eller vassa diskanttoppar. Det gör ackord lättare att urskilja och ger rena toner en luftig karaktär. Vid högre förstärkning finns dubbelspolemikrofonen som ett fylligare alternativ, medan spoldelningen ger fler klangfärger utan att man behöver byta instrument. Mikrofonernas karaktär är förstås en smaksak. Den som söker ett mycket kraftigt och komprimerat ljud kan vilja ha mer tryck än de här balanserade mikrofonerna ger.

Volymkontrollen sitter nära strängarna. Det kan vara praktiskt för snabba justeringar, men placeringen störde mig ibland när jag spelade med kraftiga anslag. Reglagen har en stilren form, men här går utseendet före en placering som passar alla spelstilar. Kroppen har ett vitt plektrumskydd i tre lager.

Stall, stämning och spelbarhet

Gotoh 510T FE-1-stallet har ett mjukt och följsamt svaj. Det krävs inte mycket kraft för att påverka tonen, vilket gör vibratot lätt att använda med kontroll. Jag använder själv svajarmen sparsamt, men rörelsen kändes jämn under provspelningen. Stallplattan har inga skruvhuvuden som sticker upp och känns mot handen. Strängarnas placering i svajblocket är grundare än på många liknande konstruktioner, något som enligt min bedömning kan hjälpa stämstabiliteten.

Stämstabiliteten var ändå inte helt bergfast vid min användning. Gotohs låsbara mekaniker är fina att arbeta med och gör strängbyten ovanligt smidiga. De ger också en noggrann känsla när man finjusterar stämningen. Men låsmekaniker löser inte alla möjliga friktionspunkter i strängarnas väg. Stränghållaren vid huvudet är en del av konstruktionen som kan påverka återgången efter svaj. Jag fick inte någon allvarlig avstämning, men resultatet var inte så stabilt som jag hade hoppats på.

Det går inte heller att låsa svajstallet helt genom att bara dra åt fjädrarna. Den som vill ha en fast bro behöver sannolikt komplettera med en kil eller annan lösning. Det är värt att känna till för spelare som vill växla mellan svaj och helt fast stall utan att ändra känslan vid strängarna.

Bandarbete och utrustning

Bandens kanter och slipning imponerade. De rostfria banden var jämnt bearbetade och väl avjämnade på testexemplaret. Den typen av utförande bidrar till en följsam spelkänsla, särskilt vid strängböjningar, och rostfritt stål brukar också tåla slitage väl. Medföljande strängar är D'Addario XL-120 i tjocklekarna 0,009 till 0,042. Jag bytte till 0,009 till 0,046 av vana. De låga strängarna rasslade något på mitt exemplar med den ändringen, så en justering kan behövas när man byter strängtjocklek.

Gitarren levereras med en vadderad transportväska, inte ett hårt fodral. Priset är 11 590 kronor. I den här prisklassen är kombinationen av rostfria band, Gotoh-stall och låsbara mekaniker attraktiv, särskilt tillsammans med den noggranna bandbearbetningen. Samtidigt finns detaljer som hade kunnat vara mer genomtänkta. En konstruktion utan stränghållare vid huvudet hade varit välkommen, och spelare som vill ha fler grundutföranden får leta efter andra modeller. Här finns exempelvis inte fast stall som alternativ i den angivna specifikationen.

Omdöme

Yamaha Pacifica Std+12 Spk Blue MF passar den som vill ha en lättspelad gitarr med tydliga, mångsidiga klanger och ett väl utfört bandarbete. Den matta lönnhalsen känns snabb, mikrofonvalen ger verkliga ljudskillnader och svajstallet arbetar mjukt. Finishen är påkostad utan att kännas ömtålig, och den blå kroppen med ljus hals gör modellen lätt att känna igen.

De främsta invändningarna rör volymkontrollens placering, möjligheten att låsa stallet och stämstabiliteten efter svaj. Ljudet är rent och balanserat snarare än kraftfullt, vilket passar många musikstilar men inte alla. För spelare som uppskattar tydlig strängseparation och vill ha flera användbara lägen i samma instrument är helheten övertygande. Vid 11 590 kronor får man en välbyggd gitarr med bra hårdvara, förutsatt att den ljusa mikrofonkaraktären och den rörliga stallösningen passar ens sätt att spela.