Fender Yngwie Malmsteen MN VW

Fender Yngwie Malmsteen MN VW i test

Fender Yngwie Malmsteen MN VW är en signaturmodell byggd kring en tydlig idé: den ska passa ett snabbt, uttrycksfullt solospel med stora böjningar och vibrato. Kroppen är av al, halsen och greppbrädan av lönn, och färgen Vintage White ger gitarren ett uttalat retropreg. Den stora huvudformen, de äldre Fender/Schaller-stämskruvarna av F-typ och det vita, svarta och vita plektrumskyddet förstärker intrycket.

Priset i underlaget är 32 390, utan angiven valuta. Modellen har funnits sedan december 2000 och säljs med ett vintageinspirerat fodral i tweed. För den summan är förväntningarna på både material och grundinställning höga. Ägaromdömena visar en gitarr som kan vara mycket inspirerande, men också att en kontroll av justering och detaljer vid leverans är klok.

Greppbrädan kräver lätt hand

Den mest särpräglade detaljen är den urfrästa greppbrädan. Träet är borttaget mellan banden, så fingertopparna får mindre kontakt med greppbrädans yta när strängarna trycks ned. Tillsammans med de 21 extra stora banden kan det göra böjningar och vibrato lättare att forma. Flera spelare beskriver att de hittade rätt känsla efter en kort invänjning, ibland inom några timmar.

Tekniken kräver däremot en lättare ansats än en vanlig greppbräda. Trycker man hårt kan tonhöjden bli för hög, särskilt i ackord. Den som spelar med fast hand kan behöva längre tid för att anpassa sig, och den urfrästa konstruktionen är inget självklart val för nybörjare. För vana solospelare kan den ge fin kontroll över böjningar och vibrato, men den gör inte automatiskt spelaren snabbare.

Halsprofilen är Modern C, och halsen har en nitrocellulosalackad yta. Flera omdömen beskriver halsen som bekväm och lättspelad. Andra nämner en klibbig känsla i lacken, eller en hals som behövde justeras efter leverans. Även placeringen av den höga E-strängen återkommer som en invändning: på vissa exemplar ligger strängen nära greppbrädans kant och kan glida av vid avdrag. Det är viktigt att prova modellen om den detaljen kan störa ens spelteknik.

Ljud och elektronik

Gitarren har tre Seymour Duncan YJM enkelspoliga mikrofoner och en trelägesomkopplare. Ljudet beskrivs ofta som klart, ljust och tydligt artikulerat. Med förstärkare eller distorsion kommer mikrofonerna särskilt väl till sin rätt, där tonerna behåller sin definition även vid högre förstärkning. En del spelare vill ha en överstyrningspedal eller annan extra skjuts för ett mer kraftfullt ljud.

Vid rent ljud går åsikterna isär. Vissa uppskattar klangen och tycker att gitarren fungerar i flera stilar, från blues till hårdrock. Andra menar att den inte är det självklara valet för ett fylligt, rent ljud eller för ett allroundinstrument. Mellanmikrofonen får ändå beröm för sin användbarhet. Trelägesomkopplaren begränsar antalet fasta lägen jämfört med en femlägesomkopplare, även om det går att prova mellanlägen manuellt.

Svaj, mässingsadel och utförande

Det synkroniserade vintagesvajet ger möjlighet till tonhöjdsrörelser, men stabiliteten beror på inställning och användning. Några ägare rapporterar glapp i svajarmen eller att gitarren tappar stämningen. Mässingsadeln kan bidra till en ljus klang på öppna strängar, men strängspårens passform behöver kontrolleras. Det finns omdömen om strängar som fastnar i sadeln, vilket krävde filning av en tekniker.

Flera ägare är mycket nöjda med finish, bandarbete och känslan i instrumentet. Samtidigt förekommer rapporter om ojämna band, små märken, springa vid halsfickan och behov av efterjustering. Det går inte att dra slutsatsen att varje exemplar har dessa problem, men återkopplingen gör det rimligt att inspektera gitarren noggrant. Kontrollera särskilt strängarnas läge vid greppbrädans kanter, bandens jämnhet, sadelns funktion och svajets återgång.

Omdöme

Fender Yngwie Malmsteen MN VW passar bäst för den som söker en tydligt formad spelkänsla och spelar mycket melodiskt solospel. Den urfrästa greppbrädan, de stora banden och de klara mikrofonerna skapar en egen karaktär, och med lätt hand kan böjningar och vibrato kännas ovanligt följsamma. Det medföljande fodralet i tweed hör också till helheten.

Det här är en specialiserad gitarr snarare än ett säkert val för alla situationer. Greppbrädan kräver invänjning, strängplaceringen kan vara besvärlig och flera ägare har behövt justera instrumentet efter köp. Den som uppskattar Malmsteens spelstil och vill utforska just den här konstruktionen får mycket personlighet. Den som vill ha en okomplicerad gitarr med bredast möjliga användning bör först prova den mot mer traditionella alternativ.